Teksto

 D  G  A 

Fiolmusikjön öräs ivir biar å barjör,
tagölströkår filör på å tjirgör å tjargör,
ä lögdaskväll, å påjkar sa fäll jussom sta å jär sä tä.
Jälbipåjkar fria bati Bäck å ti Tina,
köllor lig på kammaräm å vänta å flina,
nö däm örär påjkar kommå gångändä på åkrom ovatä.
Fåst kom Gumund åsså Erik å Ollä å spöl en jälbilåt,
å sen kom Örjas Ans å Maggås Pär å trallör ätteråt.
Ja, dan kom Kallur Andös, Nispös Erik åsså Ol Ans å Nile´n,
men Tåbarg fek fäll stan ema an, får an känd sä jussom litä klen.
 
 
Niängs Anna, Blånns Kristin å Injeborgs Britta
krip iop å gluttär på gardina å titta,
om ä kom nån påjk å älsär på däm nu i kväll.
Leksandsdrantar svarmär kring som ungrugä miggar
letär ättär gålar, dar ä två dingstagliggar,
män ä ä då assint alls tä a oppund en fårskjinnsfäll.
"Tacka vet je dössö rättvikspåjkar, ä fäll jussom sakär ä",
sad Blånns Kristin å gluttä på gardina en gång tä.
"Å Jon, an dansar både vals å pålska som en stamanställd gardist",
sad Niängs Anna, nör o tänkt på ladudansn ti Utanåkär sist.
 
 
Ibland så kan ä ända, att ä kom någä drantar,
jälbipåjkar slängjär däm som slarvugä vantar,
å slagsmål kan bi ma både sten rögålstör.
Saluåna rinn ju som en gräns milla söcknom,
om drantar ta sä it, kan däm få sö däm slöcknom,
fast ä kan fäll ända, att nån jälbipåjk bi ganska mör.
Nö sinnä rinn på dössn Indäs Kallö, som a armar som en björ,
då äntä vart tä kom ti väjön får nån krakjä, som ä skjör.
Män kom an barö båta köllom Kallö, då ä an så vådli snäll
å len å mjuk, sö köllor säg, att ä ä, som an skull vå utå flanäll.
 
 
Toppön sitt på brönnslöckji å kukelikuär,
påjkar komå gäspöndä frå tätänktä fruör,
solä står på Essåsbarji rund å grann å står.
Niängs Anna titjär nog, att Jon a viri klådu,
ändå äro glad utin å vänsklin å nådu,
får Jon, an ä en rikti kar å ingön tockan där filur.
Nu tä våffärdags så jiftär däm sä både Anna å Kristin,
å däm a vivi elä vintrön får tä få e andusgrin.
Bi man sånkunu ti Klockärgåläm äntä vart tä komå snod,
får dar bövs ä båd paningar, e kjista å e skålpund mod.